Den här bloggen ska ju inte handla om att idag gjorde jag ingenting men jag måste skriva det ändå och allt är jobbigt och prutt och ingen vill läsa, inte ens jag själv för jag blir så trött på skiten. Med andra ord ska den inte bli för privat. Men jag tror desvärre att jag måste göra ett undantag idag för... jag vet inte, jag behöver få ur mig lite.
Jag vaknade efter några få timmars sömn hos herr s av sjuka hostattacker. Det var inte så kul men trots det var jag glad och nöjd. Flera anledningar, jag hade så att säga scoreat, jag hade insett att det uppenbarligen funkar att vara tämligen rakt på sak ("Jag vill träffa dig!") och smått spontan (eller vad det nu är att ta bussen tio över fyra från slussen för att åka hem till en... gammal flamma. Eller inte så gammal, en flamma. Som man inte hörts av med på ett antal veckor), man behöver kanske inte hålla på och spela spel eller vad det nu brukar kallas. Jag hade dessutom haft en jättefin kväll innan jag fick ett ryck och sms:ade s, med människor som jag verkligen gillar. Litte kaffe och litten cigg på det, på balkongen med utsikt jättejättelångt (när s flyttade dit blev han helt excited av att han kunde se Globen från balkongen. Sedan kom han på vilken jävla lantis han var berättade han) och det var liksom soft.
Tunnelbanan hemåt, med sällskap av s som skulle åka och hälsa på familjen över midsommar. Trevligt. Hej då och puss och kram och oj, en till puss och vi hörs! och jag kanske sms:ar dig igen mitt i natten någon gång... Visserligen hungrig så att det skriker i magen och bakis så att jag skakar som... det vete fan, men asplöv är väl en väl beprövad metafor. Men fortfarande, glad. Det var fint. Men det gick över, som det alltid gör (när ska man få vara glad en längre tid i sträck?). Ångesten kröp sig på och med all rätta. Tyvärr kan jag denna gång verkligen bara skylla på mig själv, ingen annan. Fyllelogik eller bara fyllebeteende, har något vagt minne av vad jag tänkte och det var sjukt korkat. Och nu har jag suttit och haft ont i magen och varit rastlös, men alldeles för jävla trött och slut i kroppen för att sysselsätta mig med något som skulle få mig på andra tankar.
Och rösten har jag nästan tappat helt, låter som en Gula Blend-käring. Men k.j ringde! Och jag har ett nytt jobb. Som är samma, fast ett annat. Ha! Försök och förstå vad jag menar du stackars sate som läst såhär långt! Och nu blev det för långt igen så jag avslutar med att... lova mig själv att inte göra även detta riskfyllda beteende till en vana (och ta tag i självrespekten?).
Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag blir så jävla peppad av dina inlägg E! Och det där med att spela spel, så jävla 2008! Nu är det att vara rättfram och ärlig som funkar! Vill du ses ngt i sommar och diskutera saken vidare? Puss
SvaraRaderaHihi fnizz! Vad glad jag blir att någon uppskattar detta försök till... mer seriös publicistisk ambition(?). Jag tycker verkligen att vi ska ses i sommar. Jag blir hemma mesta av tiden, ska sköta om gamlingar i sammanlagt fyra veckor. Ring mig!
SvaraRadera