#19 Jobb

Den senaste tiden har man, som de flesta nog lagt märke till, via medierna översköljts av skräckpropaganda riktat till oss stackare som är födda runt 1990. Vi får veta att nästan ingen av oss har ett jobb och ingen som inte har jobb kan få ett jobb för det finns inga jobb. Vi får veta att så och så många procent (en jävla massa men jag minns inte det exakta talet) bor hemma hos föräldrarna trots att nästan alla vill flytta hemifrån och har velat det i några år. Vi får reda på att vi inte ska kunna läsa upp betyg på Komvux om vi inte har IG och alla som har gått exempelvis estetiskt program på gymnasiet är körda och det är vi förresten allihopa om vi inte har några meritpoäng och det har nog inte så många eftersom det där med meritpoäng liksom smög sig på oss utan att vi riktigt märkte det (eller var det kanske bara jag som var ouppmärksam, alternativt inte i skolan?). Att ha bra betyg räcker inte om man har bra betyg i kurser som Scenisk Gestaltning C. Nej, det ska vara Matte E och Fysik C och Naturkunskap Ö. Det skulle du ha tänkt på när du valde att flumma runt i tre år!

Problemet är ju att dessa profetior, som så många andra – till exempel de som har med aktiehandel att göra, med stor sannolikhet blir självuppfyllande. Man blir ju inte särskilt taggad på att ens försöka skapa sig ett liv alternativt ta tag i det liv man har om man hela tiden blir pumpad med ett gigantiskt jävla "DET ÄR INGEN IDÉ!". Så alla inser att eftersom det ändå inte är någon idé så kan jag ju lika gärna skita i det, supa upp de få slantar jag har kvar av studiebidraget jag bara kommer att få en till utbetalning av och sedan... ja, gå in i en depression. Eller bli apatisk. Eller både och.

Men det är faktiskt så att det finns jobb. Inte i överflöd, men som j.s påpekade för ett tag sedan: det är ju ingen som vill ta jobben inom vården. Förra sommaren blev jag anställs på ett hemtjänstföretag. Jag hade ingen som helst erfarenhet, vilket jag sa till dem, men efter en kort anställningsintervju var det bestämt att jag skulle börja jobba två dagar senare. Så det är ju faktiskt möjligt, och jag tycker att det ligger en poäng i att notera att det är en cynisk pessimist (alltså jag) som säger det. Att det är möjligt att få ett arbete. Och det jag börjar fundera på, förutom det att profetiorna om vår framtid är självuppfyllande, är frågan om vår generation är bortskämd. Det känns som att det är rätt så många som om de inte får jobba inom media eller liknande (och ofta man får det utan erfarenhet och eftergymnasial utbildning) vill ha jobb i en liten chic boutique typ American Apparel eller Weekday. Och givetvis kan inte alla få de jobben och då bestämmer man sig igen/ännu mer för att det inte är någon idé.

Jag tycker ibland också att det verkar som att flera av mina generationskamrater mer eller mindre undermedvetet liksom förväntar sig att jobben ska komma till dem – att man ska få ett jobb utan att söka dem, utan ansträngning. En kompis till mig, w, som är född 1988 sa nyligen att han gärna skulle bli skådis och något om att han ångrade att han inte gick teater på gymnasiet. Jag påpekar då att det är ju verkligen inte för sent och du kan ju söka scenskolan, och det finns massa andra bra teaterutbildningar du kan söka och se till att gå på castings. Varpå han svarar att nej, jag pallar inte, jag vill att någon ska komma fram till mig på stan och bah ”är du modell eller något? Du skulle passa skitbra för den här rollen i den här filmen”. Jag blev rätt paff. För mig är det ändå självklart att man måste ta tag i saker själv om det ska hända något. Därmed inte sagt att jag alltid gör det (det gör jag inte, jag får ångest för att jag inte tar tag i saker istället) men jag är i alla fall medveten om att det är så det funkar.

Självklart kan man bli deprimerad av att gå upp på morgonen, sätta sig med sitt morgonkaffe, slå upp DN och mötas av en artikel över ett helt uppslag där andemeningen är ”Ingen som är född runt 1990 har någon framtid” men... vafan! Man måste se till att försöka i alla fall. Och göra det själv. Inte gå och vänta på att någon annan ska göra det åt en. Det blir man bara handlingsförlamad och utvecklingshämmad av.

Puss