#25 Vilja

Tidigare har jag kommit fram till att flera av de människor jag går sämst ihop med och stör mig mest på är människor som besitter många av de egenskaper jag ogillar mest hos mig själv. Jag är övertygad om att det är naturligt, och att många andra funkar så. I vilket fall dröjde det till idag innan jag kopplade ihop detta med en viss irritation jag... bestitter.

Jag har på senare tid insett att jag stör mig mycket på människor som inte vill något. De flesta har ändå någon form av vilja, de har drömmar och de har önskningar. Men vissa jag känner har inget av det. Och har de det så har de av olika anledningar gömt dem så långt in i sig själva att jag inte kan se dem. Drömmarna, viljorna och önskningarna alltså. Det stör mig något enormt och idag tror jag att jag fattade varför. Något av det jag är mest rädd för är känslan av total hopplöshet och, framför allt, att denna känsla ska hålla i sig. Jag fruktar verkligen att jag inte ska vilja något. För en av de värsta känslorna jag vet är den då man bara känner att inget är någon idé. Jag måste ha någon form av mål, tydligt eller sjukt diffust, annars klarar jag inte av att existera. OCh eftersom jag är så rädd för känslan av icke-existernade vilja hos mig själv så blir jag irriterad när jag ser den hos andra.

Detta kan eventuellt handla om att jag i grund och botten är medveten om att det måste finnas vilja för att förändring ska kunna inträffa. Och jag är extremt mån om förändring. Framför allt i det stora synsättet, samhällsmässigt 'och så vidare. Detta försöker jag för övrigt alltid förklara på fyllan, som idag, och det går alltid jättedåligt. Anyway, det var en liten analys av mitt muttiga psyke såhär mitt i fyllenatten. Jag avslutar här. För allas bästa. Men jag måste publicera den här skiten. För min personliga utvecklings skull.

Puss