#22 Att inse att det är mitt liv

Det är märkligt när man förändras i en takt som gör att ens uppfattning om den egna personligheten inte hänger med. I natt kunde jag inte sova eftersom det säkert var trehundra grader varmt i mitt rum (medveten överdrift för att illustrera min upplevelse av det hela, om det nu var så att någon inte förstod det) och för att jag tänkte alldeles för mycket och... aktivt.

Då plötsligt, när jag gick igenom en del händelser från den senaste tiden, återigen för hundrafemtielfte gången tänkte på saker jag och människor i min omgivning sagt och gjort, slogs jag plötsligt av en insikt om hur jag är. Jag blev i ett slag medveten på ett helt annat sätt om att det de facto är jag som har gjort de här sakerna, att dessa händelser har inträffat i mitt liv. Som att jag hela tiden har varit lite avskärmad, medan saker har pågått men kanske främst efteråt när jag, som i natt, tänkt igenom saker, men att denna avskärmning med ens försvann.

Det var surrealistiskt. Jag har inte varit med om det tidigare, i varje fall inte på detta starka, tydliga sätt. Men det var nog nyttigt. Vore bara bättre om det kunde inträffa lite oftare så att jag på så vis kanske kunde bli mer närvarande. Jag skrev ju att det handlade om att man förändras så fort att man inte hänger med. Det skulle kunna vara det, att man inte hinner inse hur det mer förändrade jaget reagerar och handlar i olika situationer och därför blir avskärmad - bilden av jaget och det faktiska jaget stämmer inte överrens - men kanske är det inte det. För bilden av en själv stämmer väl i de allra flesta fall nästan aldrig helt överrens med hur man är (med vilket jag måste mena andras bild av en själv, inser jag nu. Och det är ju inte riktigt rätt, jag skulle nämligen säga att jaget är en slags blandning av självbilden och andras bild av en)? Kanske handlar det snarare om någon mer eller mindre undermedveten distansering för att man inte pallar med sig själv, sina känslor, sitt beteende etc.?

Jag vet inte, det var inte min mening att trassla in mig i dessa psykologiska resonemang, det är jag för trött och okoncentrerad för. Men jag ska fundera vidare. Och återkomma i frågan vid ett bättre tillfälle. Eller, det är i alla fall min ambition. Nu ska jag distansera mig lite mer tror jag kanske (dricka vin).

Puss