#26 För att man kan?

I natt när jag kom hem bloggade jag ju uppenbarligen lite. Jag är den första att medge att de inläggen inte är några litterära mästerverk eller under av reflektion och analys. Jag skulle nästan säga att de är motsatsen till just detta. Men jag skulle ändå vilja spinna vidare lite på ett av de ämnen jag så ostrukturerat tog upp, nämligen det om att man gör saker för att man kan.

Jag tror väl fortfarande, såhär några timmar senare när det blivit dag och solen lyser, att det ligger något i det. Inte att det skulle vara den "underliggande orsaken" som jag så briljant(?) uttryckte mig i natt, snarare en av de ytligare anledningarna till vissa handlingar, för jag är övertygad att om man skulle gräva lite djupare i psyket och jag vet inte gå i psykoanalys ett antal år så skulle man hitta de egentliga orsakerna och dolda motiven. Men ändå, man gör definitivt saker för att man kan ibland.

Dock tror jag att det i mitt fall också är uppblandat med att det ibland kan kännas skönt att göra något som man är extremt medveten om helt enkelt är jättedumt. För att göra en snabbanalys av detta så hänger det med stor sannolikhet ihop med att jag under större delen av mitt liv varit tjejen med koll, jag har haft kontroll över saker och alltid handlat extremt förnuftigt. Detta har jag emellertid uppenbarligen tröttnat på och således ligger en enorm, om än rätt barnslig om man tänker efter, befrielse i att göra saker man vet är dumt. Och i kombination med att man kan så ja, tycks ens egna rätt smarta och egentligen mer logiska motargument ohållbara (kanske helt enkelt för att är tråkiga...).

Men detta är alltså mina egna personliga motiv till vissa handlingar, för många andra kan jag tänka mig att det inte ens existerar någon reflektion i stil med "det här är skitdumt, men jag vill inte vara förnumstig och tråkig och vaddå? Jag kan. Då kan jag ju lika gärna köra på så fuck it!" utan att det rätt och slätt är ett jag kan och så kör man. Kanske för att det är ångestframkallande på ett annat sätt att vara medveten om det korkade i det man gör, eftersom det då faktiskt handlar om att man gör ett aktivt val. Vilket existentialisterna påpekar, insikten om att man har ett val framkallar ångest. Men avsäger man sig att göra aktiva val så är det ett val i sig och man kommer fortsätta att göra inaktiva val. Och täcka över dem med ett "För att jag kan". Och det är väl lite fegt..?

Jag vet inte riktigt vad det var jag ville komma fram till, men jag misstänker att jag mest ville komplettera "För att jag kan"-tanken med lite andra sidor av problemet. För att man alltid måste belysa flera sidor av ett problem, då ingenting är enkelt. Och det är lika bra att man inser det.

Puss