#11 Vuxenpoäng

Jag har en vän, vi kan kalla henne a.a, som jag desvärre inte träffar särskilt ofta. Det beror på att vi båda är rätt dåliga på att höra av oss till folk och då vi inte umgås i samma kretsar (även om vi har några gemensamma bekanta) så blir det så att vi ses ungefär en gång varannan månad. Men det var inte det jag skulle skriva om, det här är bara en introduktion som blev för lång, men i alla fall så pratade jag härom veckan med a.a i telefon och vi kom in på det faktum att vi båda, tillsammans med våra generationskamrater, för första gången fått ett röstkort hemskickat till oss och a.a påpekade att det innebar en jävla massa vuxenpoäng. (Så, det var hela introduktionen.)

Vuxenpoäng är ett rätt kul begrepp som, liksom många andra begrepp, värderas olika. Min erfarenhet är att många, inklusive jag själv, har ett tämligen kluvet förhållningssätt till vuxenpoäng. Å ena sidan kan det kännas positivt att göra saker som ger vuxenpoäng eftersom man känner sig lite mognare, lite mer erfaren och, kanske för att "vuxen" under hela ens liv (fram tills det att man själv börjar räknas som vuxen - rent juridiskt och på andra plan) varit synonymt med "auktoritet", aningen mer... respektingivande. Å andra sidan betyder "vuxen" att ta ansvar (alltså ta tag i sitt liv, vilket verkar jobbigt. Och läskigt.) och också, är man rädd för, "tråkig" och "vanlig" och man kan koppla det till hela villa-vovve-volvo-köret. Blandade känslor med andra ord.

Men det mest intressanta med fenomenet vuxenpoäng är i min mening inte min och min omgivnings relation till det, utan snarare vad som ger vuxenpoäng. Det finns exempel på vuxenpoäng som det inte finns så jättemycket att diskutera kring, som att just få sitt röstkort (och således förhoppningsvis också rösta), flytta hemifrån, skaffa sig ett jobb, betala räkningar och så vidare, alltså saker som de allra flesta gör i samband med att de juridiskt sett uppnår vuxen ålder och etablerar sina egna liv. Jag tycker att det är rätt självklart att man får vuxenpoäng för sådant, eftersom det ingår för nästan alla att genomgå detta i samma veva som man successivt blir (mer eller mindre) vuxen.

Sedan finns det ju exempel på saker som de flesta ser som vuxenpoängsgivande, men som mina ögon är lite mer tveksamma. Som att börja dricka kaffe. Jag älskar kaffe och det är tveksamt om jag skulle överleva om jag inte fick min dagliga dos av den omdebatterade drycken, men jag förstår ärligt talat inte vad det är som är så vuxet med att dricka kaffe. Jovisst, de flesta vuxna svenskar dricker kaffe men är det verkligen något som nödvändigtvis hör mognaden till? Om man tittar på ovanstående exempel på mer självklara vuxenpoäng så har de alla främst det gemensamt att de faktiskt har att göra med någon form av inre mognad och (början till) ansvarstagande (därmed inte sagt att man inte kan klara allt det om man inte har mognat och är ansvarstagande, för det finns de som klarar det alldeles galant). Men kaffedrickande? Nja, vad jag vet så kan man faktiskt dricka utan att ta något som helst ansvar för någonting, och så mycket inre mognad krävs väl inte heller.

Ett exempel på något som jag tycker ger vuxenpoäng men som vid närmare eftertanke kanske inte gör det är att ta körkort. Anledningen till att jag tycker att det är tveksamt om det ger poäng är det faktum att väldigt många vuxna faktiskt inte har körkort. Och då uppstår genast frågan "Är man som juridiskt vuxen mindre vuxen (mentalt) om man saknar vissa vuxenpoäng (som att ha tagit körkort exempelvis)?" För det om det nu skulle vara så är det ju nästan elakt mot de vuxna människor som inte har körkort att säga att det ger vuxenpoäng att skaffa körkort. Måste man har gjort vissa saker för att räknas som vuxen, liksom på riktigt?

Det är en rätt svår fråga. Jag skrev tidigare att det innebar auktoritet och respekt att vara vuxen. Men den respekten kommer ju inte egentligen av att en person har en viss ålder, snarare att personen har mer erfarenhet än en själv, vilket visserligen ofta hänger ihop med en högre ålder eftersom det innebär att man har haft mer tid på sig att skaffa dessa erfarenheter men det är faktiskt inte samma sak. Och då skulle man ju nästan kunna dra den slutsatsen att man måste inneha de viktigaste vuxenpoängen för att vara mentalt vuxen. Om det nu var så att vuxenpoäng fungerade som ett generellt mätinstrument för vuxenhet. Men det gör det faktiskt inte, i alla fall inte så länge folk anser att kaffedrickande innebär vuxenpoäng.

Så, slutsatsen alltså(?), vuxenpoäng är ett lustigt fenomen och det är lustiga saker som ger vuxenpoäng och så länge det är så behöver man nog inte lägga någon större vikt vid dessa poäng. Man kan istället använda de när man känner för det, exempelvis när man får hem sitt röstkort och tycker att det är ett lämpligt konkret bevis för att man i alla fall är på väg att mogna.

Puss