#38

Att inte kunna fokusera på vad man ska känna för att allt bara snurrar runt runt och trasslar in sig i allt annat och allt och allt annat är samma sak men så fundamentalt olika. Och de fysiska reaktionera som att det värker varmt i magen och man blir liksom svag och man är inte hungrig men sugen på något man inte vet vad det är. Att inte kunna sortera ut någon känsla, allt är bara en köttig klump som fräser och glider undan när man försöker rycka lite i en slamsa för att ta ut den i ljuset och verkligen titta på den med den ambitiösa viljan att förstå den och förstå sig själv. Att bli en gnutta rädd när man efter många ofruktsamma försök lyckas se på sig själv utifrån och hittar beteenden man inte känner igen, att börja ana att man inte är den man var förut, den man trodde sig vara, men inte den man vill vara, den man lägger ner så mycket kraft på att skapa utifrån föutsättningar som inte finns. Att på samma gång vilja analysera och inte vilja det för det är så jobbigt och frågan är ju om det kommer att ge något, några svar, eller om det bara kommer att väcka fler frågor, som all vetskap gör. Att återigen finna att man är obenägen att uttrycka sig vettigt och därför sitter och ordbajsar på en sådan där, vad heter det nu igen, som är så modernt? Ja, just det: blogg.

Puss