#36 Hemtjänsten

Sedan i juni förra året har jag arbetat inom hemtjänsten. Numera har jag erfarenhet av både privat och kommunal sådan och jag är timanställd slash vikarie eller vad det nu är. Att jobba inom hemtjänst har många olika sidor, en mångfacetterat sysellsättning skulle man kanske kunna kalla det om man strävade efter att få det att låta mer... extravagant än det är. Det är inte särskilt extravagant, men omväxlande. Jag känner inte till något jobb som under en och samma arbetsdag kan vara både så sjukt jävla stressigt att man vill dö och så segt att man håller på att somna där man sitter i solen på en parkbänk under en timslång "rast" som plötsligt dök upp för att någon gamling inte ville ha någon hjälp.

Omväxlande är det också på så vis att man antar lite olika roller i relation till de gamla. För vissa blir man väninnan som man sitter och pratar strunt med över en kopp kaffe, för andra den duktiga söta flickan som är så snäll och hjälper till, för ytterligare andra det inkompetenta puckot som borde fatta hur just den här pensionären vill ha det. Och ibland är man rätt och slätt någon från hemtjänsten, varken mer eller mindre, och relationen blir en opersonlig hjälptagare-hjälpgivare-relation eller vad man nu ska kalla det.

Man vet aldrig hur man kommer att bli bemött. Man kan tvingas handla åt någon som lackar satan på allt man gör, vare sig det är att fråga om något otydligt på inköpslistan, ta lite för lång tid på sig i en främmande mataffär, vilja ta av sig skorna när man går in i nämnda persons lägenhet, inte förstå hur just denna människa vill att varorna ska packas upp eller köpa fel sorts muffins för att man inte lyckades uttyda från inköpslistan man fått vilka muffins det handlade om. Sedan kan man handla åt någon annan som blir glad när man frågar vilket fabrikat det ska vara på tvättmedlet, att man tar tid på sig för att man är noggrann med att det ska bli rätt och att man tar av sig skorna och inte alls tycker att det är hela världen att man köpte en annan sorts leverpastej än personen tänkt sig.

Trots att man uträttar ett nästintill identiskt arbete hos alla vårdtagare, givetvis med vissa variationer då alla har olika vanor och sätt att göra saker på, kan man få tusen olika typer av reaktioner och uppskattningen kan ligga på allt från noll till hundra procent. Medan vissa blir alldeles förtjusta över att man torkar av diskbänken när man har lagat mat och tycker att man är sååå duktig tar andra det som en självklarhet. Alternativt blir arga för att man inte torkade ordentligare. Vissa blir glada över att man vill skölja av kaffekannan innan man brygger nytt kaffe i den och andra blir arga på att man gör det, oftast av oklar anledning men det skulle kunna handla om att det tar för lång tid eller rätt och slätt att de aldrig skulle ha gjort så själva.

Hemtjänstjobb kan vara både det mest fantastiska jobbet och det absolut vidrigaste. Att sitta och dricka saft på en mysig balkong med en trevlig tant är ju onekligen ett behagligt sätt att tjäna pengar på, medan det är mindre angenämt att städa två rum plus kök och badrumm på en timme, eller att tvingas lyssna när en tant förklarar för en i tio minuter att det är skandal att de skickat någon som aldrig varit hos henne förut och är så ung och - antar hon - oerfaren och inkompetent, trots att man påpekat att det inte är jag som gör schemana och placerar ut folk.

Det är ofta ett tämligen tröttsamt och tärande och slitigt jobb för både psyke och kropp med alla dess grova omväxlingar och fy i helvete vad man får anpassa sig och göra avkall på grundläggande personlighetsdrag (i mitt fall exempelvis cynism och dryghet). Men man gör i alla fall något vettigt, något meningsfullt. Det är vad jag intalar mig själv gång på gång när jag för sjuttiofemte gången under loppet av tio minuter skriker till den nästintill helt döva tanten att "DET ÄR INTE JAG SOM KOMMER PÅ LUNCHEN OCH NEJ, JAG VET TYVÄRR INTE VEM SOM KOMMER!"

Puss