#76 Virrvarr och hej och hå

Om mindre än två veckor ska jag bli vuxen på riktigt (i varje fall utåt sett) för då ska jag flytta från mitt föräldrahem till en härligt, proggigt sliten lägenhet med mina två kärlekar (en av tanterna jag var hemma hos när jag jobbade i lördags hävdade att det inte är bra att vara tre, två och fyra brukar gå bra men tre tjejer som ska bo ihop, nej det trodde hon inte på). Och allt är bara ett jävla virrvarr och stressklumpar i hela kroppen och var-i-helvete-ska-jag-börja-någonstans?! Det är så mycket som ska fixas och jag har ingen ordning på något, ingen koll, inte kontroll över situationen, eller det är så det känns även om det kanske inte är riktigt sant. Och jag vet inte hur jag ska kunna skriva om något annat än mig själv för jag är helt intrasslad i mina planer, idéer, förväntningar, i min stress, oro, glädje och så vidare.

Och mitt i alltihop ska jag måla i äggoljetempera som jag inte förstår mig på alls. Och lära mig keramiska tekniker. Det är fascinerande hur jag lyckas få allt att bli så jävla jobbigt, även det som är roligt, spännande, intressant och lite fantastiskt. Jag behöver tänka om.

Eller inte tänka alls. Det sa min vän A idag på lunchen, att hon inte tänkte så mycket nu, lät bli att reflektera över sitt beteende och sin situation och sådant, utan bara körde på. Hon sa att det var jätteskönt och jag förstår henne. Att bara vara, utan att värdera och vända ut-och-in på allt hela jävla tiden. A måste vara en superwoman för hon jobbar varje helg och pluggar måndag till fredag nio till fyra och hon måste jobba varje helg för att ha råd med hyran eftersom hon inte får ta studielån ännu. Med andra ord: Jag har inget att gnälla över. Som vanligt.

Min lärare i teckning och måleri sa idag när vi gick omkring i målarsalen för att hitta en bra plats för mig att smacka upp en spegel och sätta mig och måla självporträtt att unga människor är som persikor. Hon är väl mellan 55 och 60 och såg sig själv och mig i spegeln och sa att unga människor är så fantastiska, "ni ser ut som persikor", "jag skulle vilja måla er allihop". Själv ser hon gammal och tråkig ut sa hon. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag skrattade lite istället. Min lärare är rynkig, har blond page, nervöst och levande kroppsspråk och är väldigt vacker. På ett helt annat sätt än alla vackra unga människor.

Det existerar ingen struktur och inga konturer i mitt universum just nu, allting flyter omkring i en smet och jag får nog bara försöka acceptera det. Så gott det går.

Puss