#67 Internet

Jag tänkte prata om den här nymodigheten Internät. Internet krånglar, vägrar vara min vän, det vill inte ens samarbeta på ett rent professionellt plan. Jag inser nu hur beroende jag (med många andra) blivit av detta tekniska underverk. Ikväll hade jag tänkt: kolla platsbanken och alltså söka jobb, skicka ett mail jag borde ha skickat för flera dagar sedan och kolla upp lite info om spännande aktiviteter jag snart ska delta i (tider, plats, pris) och annat viktigt (har någon taggat mig i ett foto? finns det nya, roliga bilder av mina kompisar? har jag fått någon rolig inbjudan, vill någon vara min "vän"? o.s.v.) på Facebook. Allt detta försvåras naturligtvis av min uppkopplings uppenbara motsträvighet och det påverkar läskigt mycket min vardag. Visst kan jag springa runt på stan med CV i näven men inte förrän nästa vecka och jag skulle kanske kunna ringa men vi sa ju att jag skulle höra av mig via mail och jag kan kanske fråga någon om vad som händer på Fejan men ändå. Begränsande.

Jag är inte den första att inse hur mycket av den moderna "västmänniskans" liv som finns i världen av ettor och nollor men vafan, man får väl ändå påpeka det? Va?! För det är faktiskt obehagligt, när man tänker efter. För det innebär att vi sakta men säkert släpper kontrollen över våra liv och lägger över den, kontrollen, på något okänt, abstrakt. RISKY! är vad jag menar, var på er vakt, ni som surfar på denna stora, vida web!

(Fruktansvärt dåligt inlägg med smått efterbliven slutsats/avslutning men man kan ju inte vara på topp jämt och sömnbristen gör kletigt sockervadd, sådär som när man har hållit vadden för länge i handen, av hjärnan och hela tankeverksamheten kör fast eller spårar ur eller både och på samma gång. Vad hände med ambitionen, vad hände med pretentionerna? Jag får helt enkelt ta och skärpa mig.)

Puss