#72 Samla

Att livet är i teorin är meningslöst är jag inte den första som kommit fram till, eller vi är ju ändå ett gäng som insett att det inte finns någon bakomliggande tanke med vår existens (och ja, jag lägger fram min personliga åsikt/uppfatting om existensen som om det vore Sanningen, och det är jag inte heller först med), ingen högre makt som klurade ut oss och därför sitter inne med svaret på "Varför är vi här?". På det sättet finns ingen poäng.

När man kommit fram till detta kan man drabbas av så kallad existentiell ångest och då det är ganska otrevligt så kan det leda till att man börjar söka sig en egen mening med livet. Man kanske kan tro på något annat än den där högre makten religiösa människor lägger allt ansvar på (fegisar!)? Kanske kan man tro på människorna, kärleken, skönheten, vänskap, ondska eller vafansomhelst. Kanske hittar man mening i att skapa lite nytt liv i form av det som i vardagligt tal kallas "barn".

Det jag nu har kommit att tänka på är huruvida livet skulle kännas mer meningsfullt om man samlade på något. Vad det skulle vara är rätt oviktigt, frimärken och kapsyler är ju klassiker men det skulle lika gärna kunna vara shotglas, skojsiga knappar eller kulspetspennor. Eller varför inte något abstrakt som leenden, dryga kommentarer eller fem-i-tre-ragg? I vilket fall skulle man ju då ha liksom ett uppdrag, något att ständigt vara på jakt efter. Även om det skulle te sig poänglöst så skulle man själv ha en uppgift, livslång om man inte tröttnar.

Jag samlar inte på något. I varje fall inte aktivt eller medvetet (ibland undrar jag emellertid om jag undermedvetet samlar på jobbiga fylleminnen). När jag var mindre samlade jag på svart-vita kor (inte riktiga, levande kor alltså, utan tillverkade ting i form av kor eller med kor som motiv, ja, ni fattar). Jag minns inte om jag kände att mitt liv hade någon mening, men jag tror inte att jag gick upp i det tillräckligt. Jag tror att man måste vara hundraprocentigt engagerad om det ska funka.

Fast kanske handlar det bara om att sysselsätta sig, kanske är inte själva samlandet det som eventuellt skulle göra att man kände att livet var meningsfullt utan bara att man hade något att göra. Som vanligt höll inte mitt resonemang riktigt. Jag bara funderade kring det där med att många vill känna att de har en uppgift här i livet (konstigt uttryck det där, när man tänker efter. "Här i livet"... Hm...) och om man inte tycker att det är ens uppgift att typ bygga skolor i krigsdrabbade länder så kan ju ens uppgift vara att samla alla ärtgröna kaffekoppar på samma ställe.

Men gud vad banalt och... ja, meningslöst! Vilket jävla ägg skulle hitta mening i det? Det vore ju att bedra sig själv. Eh, fast vänta nu! Att vara religiös är ju också en form av självbedrägeri så vafan, same shit, different names så att säga.

Puss