#82 Förkylningen och de Luddiga Tankarna

Så slog förkylningen till lika olägligt som alltid - vem fan har tid att vara sjuk?! Så mycket att hinna och bara tre veckor kvar i skolan och herrejävlar vilket intensivt år och oj vad mycket man har hunnit med men det måste pressas ut till sista miniputtinuttdroppen, såklart, och då fungerar det ju inte att gå och dra på sig något jävla virus.

Feber i kroppen, i varje fall med allra största sannolikhet men veta kan jag inte göra för någon febertermometer har jag och mina två fruar inte investerat i, och snorludd i huvudet så att det inte går att tänka. Och det lilla blandas med det stora som det alltid gör och jag fascineras av att de stora och de små sakerna genererar ungefär lika mycket ångest och obehag, sammantaget, i varje fall vad gäller mig och såhär framför min dator i en tom lägenhet på kvällen med huvudvärk och ständigt återkommande nysningar har jag svårt att utgå från någon annan (det krävs energi till sådant, jag har ingen energi i min kropp just nu).

I skolan blandas det stora och det lilla konstant i en förvirrande mix. Det som man vet är litet (Fan vad tråkig mat det var till lunch!), det man tycker känns stort men när man tänker efter så inser man att det egentligen inte är det (Jag är så himla dålig! Varför kom jag ens in?) och det stora (Vad tjänar det här till egentligen? Varför skapar människor konst? Finns det någon mening med det? Hur många bryr sig egentligen? Ska man bry sig om att inte så många bryr sig? Bör konsten vara lättillgänglig/svårtillgänglig/provocerande/glädjande eller alltihop? och så vidare). Man blir lite tokig efter ett tag. Fast det var man ju från början så det kanske inte gör så stor skillnad.

Jag beskrev, försökte beskriva, en känsla för a*** häromdagen när vi satt i snålblåsten på ett café med uteservering och låtsades att det var vår och hon sa att det lät som KP, typ Kropp och knopp eller den där boken de gav ut för länge sedan, "Känslor" hette den nog. Det var roligt, för det var så träffande! Vilken fjant man är ibland (jag skriver "man" för just ikväll är jag övertygad om att det inte bara är jag som beter mig fjantigt ibland, människor överlag är rätt fjantiga faktiskt)!

Stort och litet - jag är kär och min hud är jättetorr måste köpa mer hudkräm kanske en annan sort.

Jag har ett Nalle Puh-plåster på vänstra pekfingrets fingertopp för jag slipade några av våra knivar och visserligen kan man numera cutta millimetertunna tomatskivor men jag cuttar mig också konstant i fingrarna. Kanske borde utarbeta en ny teknik? Men då det gäller det mesta i mitt liv (jag behöver nya tekniker och taktiker på alla områden) tror jag inte att just knivtekniken kommer att prioriteras.

Puss