#53 Onyktert osmart

När man är onykter är det lätt hänt att göra rätt osmarta grejer och med tiden samlar man ju på sig ett gäng korkade-saker-man-själv-och-vänner-och-bekanta-gjort-på-fyllan-historier. Då skadeglädjen är den enda sanna glädjen och det ofta genererar enorm lycka av att få skratta åt dumheter och misstag andra har begått så vill jag härmed dela med mig av några fyllestupiditeter.
Alltså: det är onyktert osmart att...
... när man är för full för att bli insläppt på en klubb börja med att aggressivt fråga "Vad är ni för jävla pussies i Stockholm?" (vederbörande är från en annan, mindre, svensk stad) och sedan, efter att ha promenerat en stund och återupptagit diskussionen med vakten, kalla denne för "Kuksugare!". Inte om man vill komma in på klubben i varje fall (men det gör man ju ändå inte så kanske spelar det inte så stor roll vad man säger, så länge vakten inte kommer ihåg en tills nästa gång).
... svara "Nej, men i förra veckan." på frågan om man rökt ikväll, ställd av en civilpolis som förhör en (följder: polisbilsåktur, pisstes samt böter för mindre eller ringa eller vad han nu sa att det hette narkotikabrott).
... sopa golvet med en gitarrspelande kompis (ja, gitarren gick sönder).
... prata om saker som är viktiga och som man verkligen vill ha sagt men egentligen inte vågar säga (men det gör man alltid av någon jävla anledning).
... putta en minst lika onykter vän med lagom dålig balans mot en garderob (för då kan det hända att han ofrivilligt sätter sig i en slags korgställning som inte riktigt klarar vikten av visserligen smal men ändå nittonårig man då det är tänkt att man ska ha kläder i den).
... se det som en bra flyktväg in från balkongen att kliva på en korgstol för att sedan hoppa över ett bord när några polare inte vill låta en gå förbi (jag klev rakt igenom stolen, hålet som är stort som min fot ungefär är kvar på stolen som står kvar på balkongen och den genererar alltid lika mycket dåligt samvete).
... lägga en vattenkaraff i sin säng (detta är ett hittills olöst mysterium, ingen vet ännu varför min gode vän gjorde på detta viset).
... rulla nedför en brant backe som visserligen är täckt av gräs men där det ändå finns stenar och pinnar dolda lite här och var (dock är det rätt spexigt med ett sår i pannan som ser ut som ett kastmärke. Eller?).
... köpa snus när man gick hela den långa vägen från festivalområdet till mataffären för att köpa cigg och till råga på allt råka köpa baksnus fast man alltid snusat påssnus.
... lyckas fastna med foten i tunnelbanespärren när man ska planka så att man ramlar ihop i en liten mosad hög nedanför spärren.
... ramla baklänges på ett sådant där skojig-gammal-film-sätt när man är på väg att ta ett steg framåt från stillastående läge (bör kanske också nämna att det var på en av tunnelbaneperrongerna i Gamla Stan).
... leta efter sin stämpel cirka tre meter från vakten när man precis har kommit in på en klubb (speciellt när man precis har fått den och det visar sig att den var dold under ens klocka och detta genom att vakten får flytta på klockan eftersom man inte fattar när han säger "Den är under din klocka").
... fejka en stämpel till en klubb genom att tvinga sin kompis att rita med kulspetspenna, fyra meter från ingången till nämnda klubb och lika långt avstånd till vakterna (och att sedan, när vakterna inte släpper in en för att man är för full, vilket man är, hävda att "men jag har ju redan varit inne!").

Det skulle kunna fortsätta i oändlighet men jag slutar nu för om man tänker på det för mycket inser man att det kanske egentligen mest är tragiskt att man gör sig själv så efterbliven.

Puss