#52 Lös i konturerna

Inspirationslös lealös hopplös pretentiös mållös talanglös vettlös porös trolös smaklös fullt ös medvetslös viktlös (själsligt, ibland) betydelselös taktlös skamlös

Lös. Flytande diffus kletig slabbig och så vidare.

Det blir ingenting av någonting. Inte ens några luftslott.

Puss

#51 För fan!

Jag vill ju bara vara full och glad kexchoklad och så vidare för i helvetes jävla kuksugarfan!

#50 Känslan mitt i natten

Cirka en timme och femtio minuter över midnatt. Det är mörkt och kallt ute och känslan av elakartad och förintande ensamhet växer i bröstet, magen, hela kroppen tillsammans med insikten att det inte är särskilt vettigt att dricka mer vin när man kommer hem onykter och otaggad och frustrerad. Men det är i alla fall vettigt att blanda tortellinin med spenat om man kanske skulle ha järnbrist så kanske tar det ovettiga och det vettiga ut varandra eller i varje fall skulle det kunna vara vad jag hoppas på.

Känslan såhär efter midnatt, mitt i natten, mitt i mörkret förutom den av ensamhet är den att inte stå ut med sig själv. Med sin kropp, med sina reaktioner, sitt beteende och sina känslor och jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Det blir ofta så och det är då man börjar reflektera. Och det är ju bra men när man inte når ända fram, vilket jag sällan gör, så är det ändå inte särskilt konstruktivt och det leder ingen vart och om det gör det så trampar det i en liten härlig cirkel hela ända vägen fram till punkten man startade ifrån.

En annan känsla är den att det är aningen korkat att spela musik mitt i natten med tanke på de vidriga grannar man har under sig som går och ställer sig vid ens dörr och lyssnar och antecknar för att vid senare tillfälle konfrontera en med att då och då lät det som att ni gjorde det och det. Så man sänker, underkastar sig grannarna av... ja, av vadå? Hyfs och artighet kanske till en viss del men kanske framförallt någon svårgreppad rädsla för att orsaka obehag för sig själv. Varje handling är i grund och botten egoistisk eller hur var det nu?

Känslan av misslyckande är också påtaglig men att gräva och riva i den framkallar mest bara ångest och den (ångesten) är man helst utan så man fösöker till sitt yttersta att inte gräva och riva i den, man försöker låta bli att gräva och riva i någonting överhuvudtaget men det misslyckandet är fatalt och den onda cirkeln blir till en ond spiral och slutligen sitter man där i den mörka illadoftande skiten och frågar sig varför man skriver i tredje person, är det för att man har ambitionen att skriva något mer allmängiltigt som någon stackars sate kan känna igen sig i eller är det helt enkelt för att skydda sig själv?

Puss

#49 I förtid?

Att dö i förtid låter på något sätt värre än att dö ung, yngre, die young. "Rökare dör i förtid" v.s. "Smokers die younger" för att förtydliga, svenska cigarettpaket mot amerikanska. "I förtid", alltså innan man är färdig med sitt liv liksom, ångestframkallande ibland, när man orkar läsa varningstexten. Att dö yngre (än icke-rökare antar jag att det syftas på) däremot känn inte lika farligt, faktum är att jag häromdagen på grund av någon morbid dödsromantiserande läggning som jag tydligen har ibland nästan tyckte att det lät lite fint, för visst kan man ha levt färdig när man är ung och dessutom är ung ett relativt begrepp. Att dö ung är nästan att dö innan man har blivit hjärntvättad och tråkig och ändå tappat livsgnistan och då kanske det ändå är lika bra..?

"Sometimes I think I should just live fast and die young."
Allie i Permanent Vacation

Puss

#48 Minnesvärt

Den 15:e september 2009. Detta vill jag minnas från idag:

Lilla söta, haltande tanten i vitt krulligt hår och rosa kappa, kanske en och fyrtio lång, hasandes fram i sakta mak
Brudarna på ungdomsmottagningen - hon som stel som en pinne, stirrandes på ingenting långt borta och musik i öronen, satt i andra änden av rummet och såg ut som att hon snart skulle krackelera, de fyra på golvet skämtandes om att bli gravid och de blonda med ljusrosa läppstift som såg likadana ut och deras mörkhåriga uttråkade kompis
Den röda murgrönan i stora svallvågor kring balkongen högst upp
Mannen med öl och Systemet-kasse, nytänd cigg mellan läpparna, ståendes på brons högsta punkt med blicken smekandes över vattnet och staden
Scouten, den lilla pojkscouten, kanske sju år, snabbt springandes uppför, gula scarfen i krampaktigt grepp. Munnen öppeni världens största leende, så jävla glad, tungan halvvägs utanför, flåsandes nästan.
J:s ögon och leende med ojämna tänder och hans sätt att liksom rätta till mustaschen.

Puss

#47 Palla!

Palla ha en blogg där man låter så jävla glättig och käck hela tiden, så jävla osexigt. Palla vara helt och hållet fucking pank för att man har supit upp sina pengar. Palla känna sig stressad, nervös och illa till mods av ingen anledning alls. Palla ägna en massa tid åt att tänka på någon man borde ha slutat bry sig om för flera månader sedan. Palla gnälla! Fy fan!

Puss (trots allt)

#46 Att inte hinna med

Fascinerande hur jag upplever att jag inte hinner med mitt eget liv, jag använde häromdagen en slags metafor när jag pratade med min vän m som gick ut ungefär på att det känns som om mitt liv bara rör sig snabbare och snabbare i en för mig fullkomligt okänd riktning och det ända jag kan göra är att krampaktigt försöka hålla mig kvar med en hand som snart kommer att tappa greppet. Ganska dramatiskt kan tyckas men just då kändes det verkligen så.

Men för att komma till det verkligt intressanta, hur kan jag fortfarande, efter att ha haft två dagar av ingen som helst aktivitet (för att försöka komma ikapp vad det nu är jag försöker komma ikapp), efter att verkligen ha satsat på att inte göra något alls fortfarande känna att jag inte hinner med, fortfarande stressat och andfått känna krampen i mina stela fingrar? Samtidigt som jag känner stressen växa i mig för varje sekund av en enda anledning: att jag inte utnyttjar tiden maximalt.

Kanske borde jag tänka om på flera plan, kanske borde jag värdera saker och ting lite annorlunda. Och kanske borde jag vara glad över att mina pengar nu är slut så att jag inte kan gå ut på tre veckor. Det kan hända att det kommer att visa sig vara rätt bra för mig.

Puss