#4 Överenskommelser

Det fascinerar mig hur mycket i de mänskliga samhällena, den sociala samvaron, som bygger på överenskommelser. Oskrivna regler. Som alla verkligen är med på. För att ta några exempel:

1. Pengar. Kanske det tydligaste provet på ett fenomen som helt och hållet bygger på att vi alla är överens. Som de gång på gång påpekade i den sjukt pedagogiska filmen om ekonomi som vi såg på samhället i början av läsåret (och som med största sannolikhet riktade sig till en betydligt yngre målgrupp än min klass, den kändes lite som att den skulle kunna gå på SVT 1 typ klockan sju, men det har ju verkligen inte med saken att göra), det egentliga värdet på papperslappen med Linné på är ju inte hundra kronor, om man ser till material- och produktionskostnader, men eftersom alla som använder svenska pengar går med på att den är värd hundra kronor, och således går att byta ut mot en vara med värdet av samma belopp, så ja, är den helt enkelt det.

2. Ord. Ett ord kan ha olika betydelse och tolkas på miljontals (okej, kanske en överdrift, men effektfullt tycker jag nog) olika sätt och hur ett ord eller en samling ord (jag syftar på en s.k. "mening") mottas har att göra med en mängd olika överenskommelser. Till att börja med den överenskommelse som exempelvis säger att en "hora" är någon som säljer sexuella tjänster, alltså som talar om den allmänna definitionen av ordet. Men sedan handlar det också om vad man har kommit överens om att ordet har för innebörd i just det sammanhang man befinner sig i. Och kanske främst vilken laddning ordet har. Slutligen tillkommer på vilket sätt ordet yttras. (Detta gäller i första hand talspråk, vi i sms-generationen är alla medvetna om hur jävla svårt det är att till exempel vara ironisk i skrift.) Att lite lagom aggressivt skrika "Hora!" åt någon man inte känner är vanligtvis kränkande, provocerande, oförskämt, elakt och tyder på dålig uppfostran. Men att, som några vänner till mig av okänd anledning ägnade sig åt under en period, med en undrande blick och vän röst säga "Hora" till någon man känner och som är med på noterna kan till och med vara lite fint (eller bara stört, valfritt). Det går alltså att omvärdera ord (man kan också göra innebörden av ordet snarare än själva ordet, som i exemplet, till något positivt) men det bygger på att man är överens om den nya värderingen och betydelsen. Annars är missförståndet ett faktum.

3. Krokimodeller. Att klä av sig sina kläder och posera framför helt och hållet främmande människor uppfattas i de flesta sammanhang som stört och/eller stötande och är till och med straffbart. Det är också för det mesta lite stört att sitta och studera en främlings nakna kropp. Däremot, om de som studerar den nakna främlingen har med sig block och pennor och har för avsikt att rita av posören och posören i fråga är med på det hela så är det varken stötande eller stört. För att alla är överens om att det handlar om kroki, alla är överens om att det hela går ut på att studera den mänskliga anatomin och få ner skiten på ett papper. (Och om någon skulle missuppfatta något: verkligen inget ont om kroki - det är jättekul!)

Och (jag tror att detta ska föreställa någon slags slutkläm), det kanske allra mest fascinerande är att man som enskild individ inte har något annat val än att gå med på dessa allmänna överenskommelser (om man inte vill göra livet fruktansvärt svårt för sig...). För det krävs att alla i det sammanhang där överenskommelsen förekommer ändrar uppfattning, något som är svårt att genomföra, framför allt om sammanhanget, som i fallet pengar, rör hela samhället. Däri ligger således överenskommelsernas styrka, för de vore rätt verkningslösa om det gick att ändra på dem sådär hipp som happ. Dessutom skulle det vara sjukt förvirrande.

Puss