#86

Under ett samtal med min ena frus vad-han-nu-är-för-något då vi diskuterar entreprenörskap, vafan man ska jobba med och annat skoj frågar denne mig om jag vet vem Kissie är. Jag säger att "Jag har hört talas om henne" varpå han förklarar något i stil med att man måste ha varit inne på hennes blogg för att förstå hur sjukt det är.

Jag går in på Kissies blogg. Och blir totalt traumatiserad. Jag vet inte ens hur jag ska reagera och ilskan och kämparglöden jag ofta lyckades uppbåda under mina tidiga tonår är obefintliga - nu när jag behöver dem som mest! Mitt hopp om mänskligheten var tidigare nästintill noll och nu ligger det på minus och det vidrigaste är inte Kissie själv, nej, det värsta är att folk läser skiten för att de tycker att det är intressant och att hon är häftig. Men bruden har ju uppenbarligen skapat ett jävligt starkt varumärke (det ligger i tiden).

Bloggar är, och detta har jag med stor sannolikhet nämnt förut, på många vis ett extremt demokratiskt medium (vilket mongo som helst kan publicera vilken skit som helst och i alla fall få någon jävel att läsa den) och det är... på gott och ont. (R har fått mig att inse att jag på flera plan är en jävla elitist.)

Att skapa sig ett starkt varumärke ligger i tiden, konstnärligt skapande gör det inte. Så länge man inte gör det i en entreprenörsanda med marknadsekonomiska förtecken. Ibland tänker jag att jag vill dö litegrann.

Puss