#66 Minnen

En parantes: Det verkar som att jag har slutat med att korrekturläsa mina inlägg. Mycket fel. Inte bra, fel tycker vi INTE om. Fel är som svaghet, man visar sig inte svag. Det är otaktiskt. Slut på parantes.

Och minnena måste ha varit manipulerade i efterhand eller till och med i samma stund som de förvandlades från pågående till avslutat, kanske samtidigt som de pågick. Kanske upplevdes ingenting så som det verkligen var. Men å andra sidan, upplevelsen är väl det som räknas, något annat lär man aldrig kunna bedöma.

Längtan tillbaks var det starkaste och mest påtagliga men sentimentalitet är ju osexigt så försöken att förtränga blev oräkneliga. Och förnuftet talade: 'Det kan inte ha varit så bra, du har uppenbarligen förvrängt hur det faktiskt var. Sluta romantisera!'

I den här frågan hade förnuftet rätt - att romantisera över det förgångna är korkat eftersom det inte leder till något bra, det leder i själva verket inte någonstans. Nostalgi. Till vilken nytta? Ingen alls.

Och ändå, känslan av nuets oförmåga att tillfredsställa ens behov, att leva upp till förväntningarna. Och eftersom förväntningarna byggde på upplevelser i det som varit så tedde sig de upplevelserna ultimata, att förväntningarna såg annorlunda ut då och med all säkerhet aldrig infriades glöms bort.

Så förvandlades nuets oförmåga till den egna oförmågan att uppleva. Allt kändes med ens overkligt och ingen känsla nådde ända fram, allt luddigt och omöjligt att fånga. Tillvaron omöjlig att få grepp om och det enda som fanns kvar var förvrängda minnen som sakta bleknade för att slutligen försvinna.

Puss?

#65 Misslyckande

Om man hade som mål att alltid misslyckas så skulle man ju aldrig egentligen kunna misslyckas. För om man lyckades med något så skulle det vara ett misslyckande och om man misslyckades med något så skulle man ju ha lyckats. (Och jag bah, när jag kom på det här för tre minuter sedan, "Gu va smart! Jag måste skriva ner det!" Skiter emellertid i att skriva en bok, det verkar lite väl ambitiöst.)

Puss

#64 Pälsväst

Vad i helvetes jävla kuk är grejen med pälsväst?! Det är fult (och nej, idag är jag inte relativist och hävdar att "vad som har ett estetiskt värde är ju individuellt, det handlar om smak och är högst personligt" och så vidare, nej, idag är en dag då jag liksom många andra dagar anse mig sitta inne med sanningen. Jag har aldrig sagt att jag var ödmjuk), fult av bara fan och det är inte ens praktiskt.

Liksom, väst. Ta en jacka och cutta bort ärmarna så att du blir varm på mage och rygg men inte på armarna, snedfördela kroppstemperaturen, skitsmart! NEJ, DET ÄR INTE SMART! Och hela siluetten blir fuckad på ett ytterst ocharmigt sätt och kroppen ser missbildad ut och vad är poängen med det?

Och i päls. Alltså va? Lägg därtill det faktum att de flesta som använder pälsväst i övrigt har världens tråkigaste stil (läs: saknar stil) och har kläder från typ Gina Tricot och Bik Bok (där jag antar att de köpt västarna också) och det hela blir än mer oacceptabelt. Sedan spelar det i och för sig ingen roll vad man har för kläder i övrigt, pälsväst är som Foppatofflor, luddiga moonbots och praktiska ryggsäckar: ingen jävel (förutom möjligtvis Napoleon Dynamite) klär i skiten.

Jag frågade en vän vad grejen med nämnda fenomen är och hon svarade "Men vem har pälsväst?!" (alltså som i "ingen har pälsväst, varför skulle man ha det? Man måste vara dum i huvudet om man har det"). Frågan är helt berättigad i mina öron. Problemet är bara att det faktiskt denna höst, år 2009, är ett helt gäng, främst av det kvinnliga könet men det kanske egentligen är irrelevant, som knallar omkring i den kungliga hufvudstaden iklädda detta osannolikt dumma plagg.

Javisst, självklart har dem det för att de tycker att det är snyggt, men jag är hemskt ledsen att meddela följande: tycker man att det är snyggt med pälsväst är man dum i huvudet. (Jag blev nyligen anklagad för att vara kategorisk. Det är jag också, och jag trivs med det.)

Puss

#63 Taktik, ny teknik

(ovanstående är ett citat ur Road, Gatan i svensk översättning, av Jim Cartwright. Den är en av de sämsta pjäser jag läst. Kan ha med översättningen att göra i och för sig. Det kan man ju spekulera i om man vill. Jag vill inte)

Ny teknik, en ny taktik. Utvecklad i söndags. Taktiken: medvetet sova alldeles för lite för att på så sätt vara känslomässigt avtrubbad dagen efter, helt bedövad. Då blir inte saker och ting lika jobbigt.

Jag är medveten om att de hälsomässiga effekterna kan bli negativa, speciellt i längden, jag skulle nog till och med sträcka mig till att erkänna att det kan vara rent hälsovådligt. Men då får man helt enkelt väga fördelar mot nackdelar. Och ångestdämpning är en stor fördel i mina ögon.

Gammal teknik: kedjeröka. Fungerar medelbra, skulle säga en femma på en tiogradig skala. Genererar i sig ny ångest om man är på det humöret. Andra dagar mycket effektiv då det är ett sätt att på samma gång unna sig något och straffa sig (man vet att Rökning dödar, man har vetat det länge) själv. Två i en, tjoho så praktiskt!

Tinnitus i hjärtat (bob hund). Eller snarare i hela kroppen, det tjuter och piper av bara helvete. Då känner man att man lever.

Puss